Dag 21 på flytande, 5 dagar kvar innan operation...
Jag är idag inne på dag 21 i flytperioden... Och slutet närmar sig, det är nu 5 dagar kvar till operation.
Flytperioden har varit sådär.... Började ok, lite jobbigt att inte få äta men ok ändå. Sedan har jag haft några dagar då jag mått riktigt dåligt, ont i huvudet och orkeslös. Humöret påminner lite om när jag var gravid. Humörsvängningar deluxe hehehe.... Men de drabbade förstår kanske ändå att man inte kan ligga på topp då man får stå brevid och se då andra sitter och vältrar sig i gott mat och dryck... Och jag sitter där med mina pulverdrinkar, eller "pulverpiss" som jag ubnder dåliga dagar kallar det.... Hahaha
Ja nu är det då 5 dagar kvar innan operation och jag hade igår 1,8 kg kvar att gå ner... Men jag SKA ner, jag SKA få min operation och mitt nya liva SKA börja på fredag!!!! Om dom har nåt att anmärka på så ska jag sitta på avdelningen tills dom tar in mig! Och jag ska leta fram mitt allra bitchigaste humör så ska det nog fan bli fart på dom!!!! Jag har ju hittills gått ner ca 7 kg och har väl redan visat att jag är motiverad till tänderna.
För att få bort de sista tre kilona har jag sedan i torsdags kört 30 min på min crosstrainer, varje dag. Jag ska kämpa in till sista blodsdroppen!
Funderingar kring operationen då? Nja nä det har jag väl inte direkt. Men jag minns när jag opererades förra gången, då man tog bort min livmoder 1/9 2010. Då var jag lugn fram tills kvällen innan, då kom det allt lite ångest krypande och tankar som, "tänk om det går åt skogen" "tänk om jag inte vaknar" "hur ska dom klara sig utan mig där hemma" mm mm. Och det var ju ändå "bara" själva narkosen jag var rädd för då.
Men än så länge känns det ok, jag ser bara fram emot att få sätta igång min långa kamp mot övervikten för sista gången.
Jag vill slutligen passa på att tacka alla er som stöttar, peppar och tror på mig! Utan er hade det varit ännu svårare. Det är er jag ser framför mig då jag trotsar trötthet, lathet och andra ursäkter, och istället fortsätter kämpa mot mitt mål!
Ni som glömmer att stötta mig pga att ni är oroliga och kanske inte helt står bakom mitt beslut, jag hoppas att ni kommer ändra åsikt och kommer sen när ni ser vilket bra val jag gjort! =)
Nu ska jag återgå till vårsolen.... Puss & kram på er alla
Flytperioden har varit sådär.... Började ok, lite jobbigt att inte få äta men ok ändå. Sedan har jag haft några dagar då jag mått riktigt dåligt, ont i huvudet och orkeslös. Humöret påminner lite om när jag var gravid. Humörsvängningar deluxe hehehe.... Men de drabbade förstår kanske ändå att man inte kan ligga på topp då man får stå brevid och se då andra sitter och vältrar sig i gott mat och dryck... Och jag sitter där med mina pulverdrinkar, eller "pulverpiss" som jag ubnder dåliga dagar kallar det.... Hahaha
Ja nu är det då 5 dagar kvar innan operation och jag hade igår 1,8 kg kvar att gå ner... Men jag SKA ner, jag SKA få min operation och mitt nya liva SKA börja på fredag!!!! Om dom har nåt att anmärka på så ska jag sitta på avdelningen tills dom tar in mig! Och jag ska leta fram mitt allra bitchigaste humör så ska det nog fan bli fart på dom!!!! Jag har ju hittills gått ner ca 7 kg och har väl redan visat att jag är motiverad till tänderna.
För att få bort de sista tre kilona har jag sedan i torsdags kört 30 min på min crosstrainer, varje dag. Jag ska kämpa in till sista blodsdroppen!
Funderingar kring operationen då? Nja nä det har jag väl inte direkt. Men jag minns när jag opererades förra gången, då man tog bort min livmoder 1/9 2010. Då var jag lugn fram tills kvällen innan, då kom det allt lite ångest krypande och tankar som, "tänk om det går åt skogen" "tänk om jag inte vaknar" "hur ska dom klara sig utan mig där hemma" mm mm. Och det var ju ändå "bara" själva narkosen jag var rädd för då.
Men än så länge känns det ok, jag ser bara fram emot att få sätta igång min långa kamp mot övervikten för sista gången.
Jag vill slutligen passa på att tacka alla er som stöttar, peppar och tror på mig! Utan er hade det varit ännu svårare. Det är er jag ser framför mig då jag trotsar trötthet, lathet och andra ursäkter, och istället fortsätter kämpa mot mitt mål!
Ni som glömmer att stötta mig pga att ni är oroliga och kanske inte helt står bakom mitt beslut, jag hoppas att ni kommer ändra åsikt och kommer sen när ni ser vilket bra val jag gjort! =)
Nu ska jag återgå till vårsolen.... Puss & kram på er alla
Kommentarer
Postat av: Linda
tänk att det är så nära nu, det som kändes så långt bort.. Så glad för din skull, o det kommer gå toppen! Men skulle man inte bli lite pirrig över narkosen så vore det ju konstigt. kramar
Postat av: Helen Nielsen
Ja, man har nästan väntat ett helt år på denna dagen och nu är den inte långt borta! =) Ska bli så skönt att äntligen få det avklarat så man kan börja kampen på riktigt!
Många kramar till dej Linda! <3
Trackback
