helennielsen

Ja mina vänner, eller ja alla ni som läser mina inlägg... Har ju i min naiva värld trott att det bara var de närmst sörjande, typ vänner och familj som läser min blogg, men jag blev glatt verraskad av att se att det finns ett par andra oxå. Och det är ju bara kul! =)

Nu har jag gått över till andra sidan, dvs till den del av folket som är Gastric bypass opererade.

Fredagen den  1 april strax efter 9 på morgonen var det dax att gå iväg till operationsavdelningen på Kalmar sjukhus. Jag fick gå bakom min säng och hjälpa sköterskan att skjuta på, bara för att förebygga risken för proppbildningar. Det kändes lite som att "walk the green mile" men jag tvekade inte en sekund, det kändes bra att äntligen vara på väg dit.
Jag fick parkera min säng på plats 3 och jag fick en stol att sitta på. Efter en stund hade det kommit 3 sängar till med andra patienter som skulle opereras.
Jag fick nog sitta där och vänta i en halvtimme ungefär och många tankar for genom huvudet... Men inte för en sekund ens funderade jag på att dra mig ur.
Så när sköterskan kom och hämtade mig frågade hon om jag var nervös, nä sa jag, jag är bara fruktansvärt fokuserad. Hehe detta blev ju min drygt tionde operation så jag var ju ganska bra med på alla moment som väntade. Som alltid kommenterades min låga puls, 49 låg den på nu och som vanligt sa jag "ja det är jag och Gunde".... Och som vanligt skrattades det gott i operationssalen. När allt var på plats inklusive mig, på den smala britsen fick jag andas syrgas. Efter några djupa andetag sa dom "ja när du vaknar börjar ditt nya liv, så sov gott nu tjejjen", och jag minns att det rann en tår precis innan jag försvann bort i narkosens sövande dimma.

Allt gick enligt planerna och en timme senare låg jag på uppvaket. När jag varit "vaken" ett tag ville dom att jag skulle testa gå på toaletten. Dom rullade bort sängen till toan och jag fick sakta men säkert resa mig upp men ganska omgående så sköterskan "oj det var ingen vacker färg du fick i ansiktet" så det vara bara att sätta sig igen. 

Men jag fick så småningom komma tillbaka till mitt rum där jag mest låg i sängen och vilade. Jag kände mig mycket trött och hade ett rejält tryck precis under bröstkorgen vilket var helt normalt. Dels hade jag ju ett snitt precis därunder men man får ju även gas insprutad under operationen och det sökte sig uppåt, bla dit men äve upp till axlarna, vilket kändes rejält i början. 

På lördagkvällen fick jag ett mindre bryt.... Jag hade tungt med andningen, ont i bröstkorgen och hade svårt att prata så till slut rann bägaren över och jag grät som ett barn. Sköterskan som var hur go som helst samlade ihop en burk med piller till mig och min rumskamrat Jenny kom och gav mig en stor kram, sen blev det bättre igen. Jag somnade vid 21 och vaknade först 7.30 då Jenny undrade och jag ville ha frukost. 
Och jag mådde mycket bättre tack och lov! Medicin och sömn gjorde underverk på mig! 

Jag åkte sedan hem vid lunchtid på söndagen och det gick bra. Vi gjorde ett stopp hos goda vänner i Karlskrona på vägen och körde sedan allt i ett streck. Det var skönt att komma hem.

Nu har det gått 4 dagar sedan operationen och jag tycker det känns bra, jag lever lite som Skalman, äter och sover efter klockan typ! =) Men det funkar. Och imorse vägde jag mig -10,1 kg sen flytstarten! 

Är det något ni undrar om så fråga gärna. Längre fram i tiden kommer jag givetvis uppdatera med bilder! 

Än en gång tack till alla er som tänkt på mig och speciellt tack för de vackra blommorna Mona!!!! <3

Puss och kram